Varför #lärare?

Varför orkar jag? Vad gör att jag vill vara kvar på det sjunkande skeppet svensk kommunal skola? Resultaten är sämre än någonsin för eleverna, arbetsmiljön är urusel, respekten från samhället i övrigt dålig, livslöneekvationen står på ett kraftigt minus och rubrikerna om hur illa det är ställt i svensk skola toppar både drakarna, kvällstidningarna och TV-nyheterna.

Varför är jag då kvar i detta? Hur kan det vara att den bild massmedia producerar inte stämmer med min egen bild av skolan, de intryck jag får från sociala medier och mina kollegor, både på min arbetsplats och runt om i landet?

 

Jag har fyra huvudskäl – det finns säkert fler. Hör av er i så fall så vi kan komplettera!

Min första invändning är allt som sägs i nyheterna är inte sant, och det som sägs är aldrig hela sanningen. Detta är ett källkritiskt förhållningssätt som vi måste ha i 2000-talets Sverige. Våra medier är inte kontrollerade och kan skriva vad de vill, utelämna vad de vill och vinkla saker hur de vill. Detta är också en förmåga som vi måste lära och öva våra elever i. Redan på lågstadiet är detta en dela v det centrala innehållet i svenska och svenska som andra språk ”Källkritik, hur texters avsändare påverkar innehållet” Lgr 11 s 224. Många elever känner inte heller igen sig i den bild som ges av skolan idag.

Min andra invändning gäller om testas i de olika studierna. Är det relevant för svenska elever? Kan man jämföra tester över nationsgränser? I olika landsdelar? På skolverkets sida om internationella studier kan du få en överblick över vad testerna innehåller och själv göra en jämförelse med Lgr 11. Jag tycker att det är ok att vi jämför elever internationellt när de börjar bli klara för universiteten och om de valt att studera på högre nivå. För att vi ska kunna ha en fungerande högskola och universitet med möjligheter till internationella studier, utbytesprogram och globalt samarbete som jag tror är en nödvändig del av framtiden för att skapa fred och en hållbar miljö måste svenska elever kunna jämföras internationellt. Men i årskurs 4? Vad ger det? Krävs det samma förmågor och kunskaper i hela EU? Jag tror inte det. Jag vill absolut inte att vi slutar gör tester, men vi måste titta objektivt och kritiskt på både testerna och resultaten.

Min tredje invändning gäller den sammanlagda tid elever i svensk skola lägger på tester. Detta gäller lokala, nationella och internationella. Hur många timmars undervisningstid går eleverna miste om för att de ska testas? Bara i årskurs 6 genomfördes i år 10 olika prov. En del kortare, en del längre. Till detta ska läggas den tid som läraren måste rätta, sammanställa, bedöma och utvärdera proven. Tid som annars hade kunnat användas till planering och genomförande av undervisning, anpassning för elever med särskilda behov med mera.

Min sista invändning för dagen gäller förväntningarna på läraryrket. Med anledning av Talis-undersökningen vars resultat presenterades igår var det ett inslag i TV4-nyheterna igår. Titta gärna på inslaget med källkritiska ögon innan du läser vidare. Jag hittade följande saker som jag skulle vilja förtydliga med:

  • Svenska lärare – då tolkar jag det som alla. Endast lärare och skolledare i år 7-9 har deltagit i studien.
  • Svenska lärare – de som arbetar som lärare eller endast de som har legitimation? Det är en stor skillnad på om man är lärare med rätt utbildning och därmed rätt förutsättningar för att klara sitt jobb eller om man har utbildat sig för något annat och hamnat i lärarjobbet, eller rent av enbart har gymnasiekompetens och vikarierar.
  • Intervjun med lärare som arbetat i sju år – han hade förväntningar på jobbet som inte stämde. Kan det vara så att vi går omkring och förväntar oss att skolan ska vara som på 60- och 70-talet då vi själva gick i skolan? Att yrkets art förändrats så mycket på vägen att det inte ens är likt det vi traditionellt kallar läraryrket? Så har det ju till exempel varit för sjuksköteskekåren. Många av dem som närmar sig pension utbildades för att utföra läkares ordinationer och instruktioner. Idag förväntas en  stor grupp sköterskor ta anamnes, ställa diagnos och behandla patienter på egen hand! Vi förväntar oss kanske en Bullerby-bild av skolan? En lärare som kan gå runt och titta lite på vad eleverna skriver, rätta lite stavning här och där, visa en elev hur man skriver ett korrekt skrivstils-Z och så vidare. Det är inte så. Läraryrket har förändrats. Skolan har förändrats. Samhället har förändrats. Lärare har större krav på uppföljning och dokumentation. Inte för dess egen skull utan för att undervisningen ska bli bättre och eleverna ska nå målen. Mixed-up-expectaions gäller inte bara oss lärare utan i högsta grad föräldrar och elever. Föräldrarna kan förvänta sig en skola där man skriver för hand, har en muntlig redovisning per termin och prov en gång i månaden. Så ser det inte ut. Fantastiska resultat har nåtts med  projekt inom Tala som TED. Långt, långt ifrån den skola jag gick i. Årstaskolan har visat exempel ända från årskurs 4. Exempellistan kan göras hur lång som helst.

Så varför skola? Skolan är en dynamisk, utvecklande och händelserik arbetsplats. Skolan erbjuder mig nya upplevelser, härliga möten med alla sorters människor och en massa skratt varje dag. Jag har hittat sätt att möta de nya krav som läraryrket ställer på mig och kan använda den för att utveckla mitt sätt att arbeta med eleverna så att de lär sig mer av det som Lgr 11 säger att de ska. Jag trivs. Jag väljer att trivas.

Därför skola!

Märkta på:

En tanke på “Varför #lärare?

  1. Pingback: I morgon #almedalen #tmalmedalen och #skolvåren #läraravtryck | Lära för livet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


%d bloggare gillar detta: