Läraravtryck

Utmanande undervisning i klassrummet

”Återkoppling är den enskilt mest prestationshöjande faktorn.” (John Hattie, 1992)

Vad händer i dig när du läser det? Stämmer det? Säg att det stämmer, vad innebär det då för undervisningen? Min första tanke är ”eleverna måste få återkoppling på ALLT!” Jag börjar genast sortera de uppgifter jag erbjuder mina elever i två kategorier:

  1. Uppgifter de inte fått/får återkoppling på
  2. Uppgifter de fått/får återkoppling på

Är det återkoppling att jag skrivit OK i ett hörn eller ritat en smiley? Är det återkoppling när Nomp serverar virtuella karameller? Det återstod alltså en fråga att reda ut: Vad är återkoppling?

Jag reflekterar utifrån ett kapitel i James Nottinghams bok Utmanande undervisning i klassrummet. Det kapitel som jag fördjupat mig i heter Återkoppling.

Läs gärna min reflektion här. I sann ”återkopplingsanda” får ni gärna kommentera det ni läser i dokumentet eller här.

Om ni inte lyckas öppna dokumentet finns den även här. Minreflektion

Märkta på:,

2 thoughts on “Utmanande undervisning i klassrummet

  1. Frida inläggets författare

    Vad intressant att läsa hur du gör med de äldre eleverna. Tack för ditt svar! Jag känner igen dina metoder för återkoppling, det känns roligt. Min utmaning är ofta orken hos eleverna vid slutet av lektionen. Kanske ska satsa på återkoppling nästa lektion…
    Förstå och använda tal är en guldgruva. Uppskattar progressionen och möjligheten att ge nästa test i ordningen till de som presterar väldigt högt på testet som hör till årskursen. Jag brukar inte ge eleverna testet alls efter rättning, utan konstruera liknande uppgifter som de visat att de har svårt för och såklart berätta om varför. Blir ju annorlunda beroende på ålder. Mina elever undrar ju inte hur det gick, de är helt inställda på att testen är till för mig (för att jag ska kunna planera lektioner).
    Återigen, tack för din input!

  2. matematikingela

    Intressant att läsa din reflektion om J. Nottinghams bok Återkoppling. Jag har inte läst den men får tankar som jag vill förmedla. Återkoppling brukar jag använda på olika sätt i matematikundervisningen i 7-9. När eleverna arbetar med de rika problem som jag planerat in i arbetsområdet så använder de ett speciellt häfte som jag samlar in och där jag kan ge formativa, framåtsyftande kommentarer som eleven kan ha hjälp av i det fortsatta arbetet med att lösa problemet och att konstruera ett eget liknande problem som bygger på samma matematiska idé. Mina elever brukar få samarbeta med lösningen av problemet men alltid enskilt få skriva sin lösning i häftet. Som avslutning diskuterar vi olika sätt att lösa problemet, tar bild via Ipaden på olika strategier som eleverna valt och projicerar på whiteboarden. Vid dessa tillfällen kan även kamraterna ge återkoppling. Genom arbetet med problemlösning så får jag en klar bild av hur eleven hela tiden utvecklar sina förmågor både i problemlösning och i begreppsförståelse. Ett annat sätt att återkoppla mer direkt i undervisningen som jag använder är att i helklass arbeta med miniwhiteboards. Vid en genomgång av något nytt brukar jag istället för att presentera en metod för t.ex. bråkaddition skriva upp en uppgift som eleverna får arbeta med enskilt eller parvis. Genom att låta eleverna fundera på metoder och strategier för att beräkna t.ex 1/2 + 1/3 och låta de diskutera och tillsammans hitta en lösning så får jag direkt återkoppling på vad eleverna har med sig för kunskaper och hur deras förmåga att koppla samman begrepp ser ut. När alla kommit fram till lösningar, som kan vara både fel och rätt, brukar jag skriva upp några olika och låta alla fundera över de olika lösningarna. Att några har felaktiga lösningar som att 1/2 + 1/3 = 2/5 är bra då det öppnar för en diskussion runt begreppet bråk. Jag brukar också använda diagnoser i ett formativt syfte innan och efter arbetsområden. Det som man ska tänka på här är att om man poängsätter diagnosen så får den inte ett formativt syfte eftersom det i forskning har visat sig att elever endast då tittar på resultatet. Jag brukar därför aldrig poängsätta utan istället markera det som inte är rätt och beskriva vad som eleven behöver utveckla. Har använt mig av boken Förstå och använda tal McIntosh ncm.gu.se som bl.a. innehåller mycket användbara diagnoser för alla årskurser i grundskolan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


%d bloggare gillar detta: