Tankar runt nationella proven

Jag har fram till nu gjort alla nationella proven i åk 3 med elever sedan de kom. De första som gjorde dem går nu i åk 8. Första gången vi skulle göra dem var spännande, mycket för mig att se vad man tänkt som lägsta nivå då var det mot de nya målen i åk 3 som man hade genomfört på höstterminen 2008.

Jag tycker inte att de förändrades nämnvärt när Lgr 11 kom. Svenskan har i stort sätt sett väldigt lika ut under alla år tycker jag. För matematiken varierar det ju med vad det är för moment som kommer med. Blir ju inte allt varje år. Lägsta nivån tycker jag också är densamma. Eftersom jag gjort dem varenda år har det för min del som pedagog inte varit några överraskningar när vi sedan gjort proven. Jag har i de flesta fall vetat väldigt bra innan hur de skulle klara de olika uppgifterna. Däremot är det ju alltid pirrigt för eleverna då det inte är vana med provsituationen och de är väldigt fundersamma vad som händer om de inte ”klarar” proven. De brukar dock bli lugna när jag förklarar att då ser jag att det finns saker som vi behöver träna vidare med på våra lektioner och att de inte hunnit träna klart. Jag brukar också berätta att proven är ju ett sätt för mig som lärare att se om jag har lärt dem ”rätt” saker.

Det brukar räcka med att vi gjort något enstaka prov så känner de igen att det är ju precis samma saker som vi jobbar med på ”vanliga” lektioner och det lugnar.

I alla år har jag tyckt att lägsta nivån har varit väldigt låg på just svenskan. När det gäller läsförståelsen är det ju alltid kryssfrågor, förutom en enstaka där man ska skriva i kronologisk ordning. Kryssfrågor med fyra alternativ i åk 3! Så jobbar vi ju inte på lektionerna. Jag tycker inte att det är för mycket begärt att i alla fall hälften av frågorna skulle besvaras genom att de ska skriva svar. Sedan kommer vi till Pirls och då går det inte så bra för våra elever. Där är de flesta frågor sådana som de ska skriva svar på och några kryssfrågor. Att bara ha kryssfrågor som eleverna klarar tycker jag lurar både pedagoger och elever. Säg att du är ny och osäker som pedagog då går man antagligen efter resultaten på np och ser då att eleverna klarar proven vilket inte säger så mycket tycker jag. Även högläsningen tycker jag att bedömningen ligger lågt. Går att lyssna på olika elever som bedömningsstöd på Skolverkets hemsida för att jämföra med sina egna elever. Även där brukar elever som jag inte tycker har så bra flyt klara sig. Att spela in eleverna när de läser har varit perfekt för då kan man lyssna på dem som man är osäker på flera gånger och även andra som inte är med vid provtillfället kan lyssna och bedöma.

När det gäller att bedöma elevernas texter som de skriver tycker jag att det skulle vara väldigt bra att ha en bedömningsmatris precis som det är till np i svenska för åk 6. När man läser elevexemplen så står det om det är godkänt, icke godkänt eller mer än godkänt. Om det fanns en matris kan man bedöma varje del som ska bedömas och får en bättre helhet.

Alla dessa saker som jag skrivit om har jag varje år kommenterat i utvärderingen som man gör efter att man gjort proven, men men.

När det gäller np i matematiken så tycker jag att det är bättre. Sedan varierar det så klart med svårighetsgraden på dem. Är eleverna vana att kunna beskriva hur de tänker när det gäller problemlösning så klarar de det ofta bra. Detsamma gäller när de ska beskriva hur de räknar ut tal.

I år är jag bara med på ett hörn och ska vara med och göra vissa delar i åk 3 på min ena skola. Jag ska även vara med i bedömningen då pedagogen som har dem där gör np i åk 3 för första gången. Även i åk 6 finns jag med på några prov för att hjälpa till om det är någon elev som det ska göras anpassningar för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


%d bloggare gillar detta: