Läraravtryck

Ståpäls och lärande!

Ni vet mycket väl, alla lärare, att vissa ögonblick sätter sig fast i våra minnen vare sig vi vill eller inte. De där stunderna när elever levererar något som gör att vår kompetens sätts på prov eller får en bekräftelse eller när våra stunder tillsammans blir påtagligt starka. De är många de där stunderna efter 23 år som lärare.

Tjejen som en dag kommer och har knäckt läskoden och vill inget hellre än att ligga i soffan och läsa bok efter bok. Högt och tydligt så vi alla ska förstå att det hänt något STORT. Ännu en liten själ har tagit sig in i böckernas fantasivärld.Kan än idag se framför mig hur hon låg på mage och läste och läste med benen viftande i luften, det bara gick inte att störa henne hon var tvungen att få läsa klart, få landa i sitt lärande i sin kunskap.

Killen som första mattelektionen i ettan kom och viskade i mitt öra:

-Jag kan inte matte!
Jag viskade tillbaka:
-Kan du bygga torn?
-Jaa!
-Då fixar du det!
Vem byggde högst torn tror ni? Vem hade efter den lektionen ett bättre självförtroende på matematiklektionerna? Vem log sig igenom våra lektioner den där dagen då jag påvisade att det inte var så svårt just i starten i alla fall. Vi använde oss av kapsyler det läsåret till både det ena och det andra, bland annat till att se hur långt de räcker….

 

Eller dagen då jag med en nyfödd liten son på armen öppnar dörren och får se en av mina elever stå utanför med ett väl inslaget paket. Strax bakom står mormor och mamma och nästa ber om ursäkt för att de kom så fort – jag borde ju få lugn och ro med min lille nyfödde kille. Den dagen sitter fortfarande kvar väldigt starkt i mitt minne, vi behövde den stunden både jag och eleven.  Jag är så tacksam för att tjatet gav resultat, att mamma och mormor inte kunde stå emot längre utan satte sig och åkte ut till mig på landet för att hen skulle få se den där lille som funnits hos oss nästan hela läsåret i klassrummet, hört oss prata, sjunga och allt annat som man händer i ett klassrum.

Häromdagen kom ytterligare ett sådant tillfälle, elev höjde sin röst inför mig och klassen och påvisade sin kunskap! Det gick en rysning genom hela mig när eleven tog till orda och påvisade denna kunskap. Visst är det härligt att få vara med om dessa underbar stunder. Lyckan i ögonen hos eleverna är stor när de märker sin egen kunskap, får syn på att lärandet och när de kan sätta ord på det. När man försöker bevisa för kompisar hur det ligger till och man får lov att njuta av den stunden. Lika mycket kan jag glädjas över de stunder då elever ser hur de behöver varandra för att komma vidare med lärandet. När de kan ta vara på sina olika kompetenser för att lösa uppgifter.

Hur kommer vi dit? Är det alltid genom en noga planerad väg eller sker det plötsligt oväntat även för oss som arbetat strukturerat och genomtänkt med undervisningen? För mig kan det hända i båda situationerna. Ibland strukturerar man undervisningen och får ett tydligt gensvar, ibland får man ett påvisande av kunskap som lite smått chockerar som man inte är beredd på. Båda är lika ljuvliga och det är väl dessa stunder som gör att vi lärare går till och från jobbet med ett leende oavsett hur pressat schema vi än har. Det är eleverna som ger oss glädjen och som gör att vi orkar vidare i stressen. Lärandet sker även hos oss lärare nu i tider med flera kompetensutvecklingssatsningar där det kollegiala lärandet är i centrum och där det nu läggs fokus på undervisningen och dess inverkan.

Det är när lärandet får vara i centrum som vi alla mår bra både elever och lärare. När vi kan få verktyg som hjälper till och röjer hinder och när vi kan utmana till en högre lärande nivå. Idag har vi teknik som revolutionerar som utvecklar både oss och eleverna till att nå högre höjder. Det är bara det lilla dilemmat att jag inte hinner lära mig allt som jag skulle vilja för att kunna hjälpa eleverna tillräckligt mycket.

Nu måste vi få lugn och ro! Lugn att få undervisa! Lugn att få tillämpa vår kompetens! Lugn att få umgås med eleverna! Lugn för att lära!

Ja, listan kan göras lång.

Vi måste fortfarande njuta av stunderna tillsammans både lärare och elever. Det är i relationerna och samvaron tillsammans som vi får vår kraft och energi.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


%d bloggare gillar detta: