Läraravtryck

Möten – vilken kraft, från en stilla strilande vårbäck till en kraftfull vårflod! Är pånyttfödd!

 

Jag är ännu en lyckligt lottad besökare på årets SETT2014. Jag var den enda från mitt skolområde, vad jag har förstått, såg bara 5-10 personer från Umeå…självklart kan det ha varit fler men det känner jag inte till. Det blir tydligt att sociala medier utgör en samhörighet och möjliggör känslan av närhet till fantastiska pedagoger från hela vårt land och att de känns långt närmare än grannskolans kollegor. Vad är det som gör detta? Många är rösterna om styrkan i det utvidgade kollegiet och den kan jag verkligen skriva under på. Jag har haft förmånen att redan träffat flera från denna underbara blogg: @frökenann, @antlin, @bnua och @MeFridell och det var verkligen ett kärt återseende när vi nu sågs igen på SETT-mässan. Riktigt, riktigt roligt var det även att träffa de andra personer som jag haft kontakt med flertalet tillfällen i veckan såsom @ses1549 @wimsis13 och @EkMarika mfl

I dessa kontakter finns känslan av att allt är möjligt, visionerna kan få leva fritt och vi hejar på varandra att våga lite mer, ett eller flera steg i taget. Möjligheternas samtal istället för alla de enkelriktade vägar som arbetet på den egna skolan ibland tenderar att bli. Finns det andra som stått i liknande situation? ”Hur löste ni det? Kan man göra så?…Aha….det ska jag ta med mig!” Hos en del, kanske för att man känner sig ensam om att driva på och känner sig motarbetad i kollegiet, men kanske främst för att vi alla har olika förutsättningar till att möjliggöra vårt uppdrag. Deltider och heltider pusslas ihop till att vara i flera olika verksamheter, sjukskrivningar, svårförändrade scheman, badtider, slöjdtider på grannskolan etc…allt det där som faktiskt påverkar vår arbetsmiljö och våra förväntningar på varandra. Hur kan vi lyfta upp oss över dessa parametrar när vi bygger nästa lärår, hur kan vi se bortom dessa svårigheter och lyfta in möjligheterna? Hur gör vi det tillsammans? Här kommer tiden in som en viktig fråga – för när ska vi få till engagerande möten där alla vill delta med möjligheternas glasögon på sig…?

Jag tror inte att tiden efter skolavslutningen eller uppstartsdagarna räcker, för då är det än mer parametrar som ska diskuteras, jag tror på möten, kontinuerligt under året, där vi tar fokus bortom svårigheterna och utgår från möjligheterna.

Två härliga kollegor och jag har i Umeå just haft vår premiär, i detta mötesmöjlighetstema då vi haft vår första  #PedagogiskPubUmeå, i slutet av april. Vi var en skara på ca 30 pedagoger utifrån skolans olika verksamheter, till och med skolområdeschefen var med denna kväll då vi utgick från begreppet ”lustfyllt lärande”. Wow, vilken kväll det var! De flesta av dessa pedagoger är inte med i det utvidgade kollegiet på varken facebook eller twitter, men i detta nu har de tagit första steget till att känna på kraften, att tillsammans värna för att skapa bäste möjliga förutsättningarna för att varenda unge ska kunna gå igenom sin skoltid med högburet huvud, positiv självbild och känna sig som HELA MÄNNISKOR!!!

Ni blickar jag fram emot en tid då kraften av” tillssammanismen” istället för ”någonannanismen” är det som får styra vår väg till att infria alla skollagens ”skall” och bidra till en allt bättre skola för LÄRANDETS SKULL!

 

//Ninna

@ninkri

Märkta på:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


%d bloggare gillar detta: