Jag var med om en fin sak idag.

Vid arbetet med en uppgift upptäckte jag att en elev inte kunde något som jag tror de flesta kan. När det kom fram var det tyst i klassrummet och jag är säker på att de andra eleverna hörde.

Jag skrev ner den ovunna kunskapen på en lapp, vi tränade några gånger och sedan uppmanade jag eleven att ta hand om lappen och träna under helgen. ”På måndag kollar vi om du har lärt dig.” Elev antog utmaningen.

Det var fortsatt ganska tyst i klassrummet, arbetades flitigt. En stund senare reser sig eleven och säger högt. ”Jag har lärt mig nu!” Med viss tvekan men med hög röst säger nu eleven det som stod på lappen. Vid något tillfälle fastnar eleven, efter lång tystnad ljudar någon kompis början och eleven kommer på banan igen.

När elev är klar utbrister spontana hurrarop. Ögonen strålade av glädje hos eleven.

Kom ihåg, det här var något som jag vet att de andra kan och har kunnat länge. Så häftigt och generöst av dem att visa intresse, supporta och glädjas. Eleven kände sig stolt och glad.

Jag är stolt och glad. Stolt och glad över att det vi jobbat hårt för verkar ha landat väl. Ett tryggt lärande klimat. Vi lär oss olika saker olika snabbt och vi alla är där för att hjälpa och uppmuntra varandra.

Märkta på:,

En tanke på “Jag var med om en fin sak idag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


%d bloggare gillar detta: