Att vara en lärande förebild

En vän och en mycket skicklig lärare delade tidigare idag detta meddelande på sin fb-sida.

”På tal om att föräldrar curlar sina barn samtidigt som lärare går in i väggen kan man fråga vad Skolverket håller på med när de i sina blanketter svänger sig med formuleringar som ”Skolan SKA…, Eleven KAN…, Vårdnadshavaren KAN…” och att vi i vår undervisning ska utgå från elevens ”motivation, vilja och intressen”.

Med andra ord: Elev A uppnår inte kraven för läsning i år 3. Då SKA skolan utforma en lärmiljö utifrån denna specifika elevs motivation (göra klart saker så snabbt som möjligt), vilja (endast läsa om man samtidigt får äta pannkakor med nutella) och intressen (Kusliga böcker om monster som absolut inte är läskiga, men som ser tillräckligt coola ut)
= Läraren tillbringar x antal timmar på biblioteket för att hitta en bok om lagom läskiga monster, som är lagom lång men ändå utmanar eleven i sin läsning. Sedan försöker läraren övertyga eleven om att detta är den perfekta boken att läsa även utan pannkakor och att man dessutom bör läsa den för läsandets skull, inte för klistermärkesstjärnan skull. Detta gör läraren för samtliga elever i klassen. Samtidigt KAN eleven läsa hemma, om den vill, och vårdnadshavaren KAN läsa godnattsagor, följa med till biblioteket, vara en läsförebild, om den vill.

Vi lärare ägnar med glädje långa stunder åt att hitta uppgifter till monsterelever, hästelever, pannkakselever och egyptiska-pyramiderelever men det är ju inte helt omöjligt att detta för våra elever framstår som en slags låtsasvärld, helt oviktig i det verkliga livet, när man hemma inte behöver ägna någon energi, om man inte vill, åt att barnet ska utvecklats… enligt skolverket. Döm oss sedan när vi om och om igen misslyckas i PISA. Suck.”

Jag förstår hennes uppgivenhet då jag vet att hon lägger hela sin själ i sitt arbete och hon är inspirerande och entusiasmerande samt väldigt skicklig. Det hon efterfrågar är att vi ska kunna ställa krav på föräldrarna.

Läsundervisning handlar egentligen väldigt lite om att lära barnen läsa, utan att:
1) Få föräldrarna att inse vikten av läsning för deras barns fortsatta inlärning.
2) Få föräldrarna att läsa för och med sina barn fast vi inte kan kräva det.
3) Stimulera eleverna till att gilla läsning.
4) Få eleverna att förstå det de läser.
5) Få eleverna till att utvidga sin läsning från den närmaste intressesfären.
6) Avkodningsträning.
7)Läshastighetsträning.

Jag tror att vi måste lägga mycket mer fokus på de två första punkterna och måste länka till Ninnas inlägg om hur hon gjorde för att arbeta med de två första punkterna.
Ett föräldramöte kring vikten av läsning

Jag försöker få svenska föräldrar som bor runt om i världen att arbeta med läsning för att bevara det svenska språket för sina barn trots att lärare i deras hemländer uppmanar dem att slopa svenskan till förmån för engelska eller vilket annat språk barnen har som skolspråk. Detta gör jag genom att skriva blogginlägg på Svenska som modersmål utomlands som läsambassadör.

Efter sommaren kommer jag att flytta till Teneriffa och arbeta på Svenska skolan på Teneriffa och jag är glad att jag har mina barn kvar i den svenska skolan och att de inte får gå i spansk skola. Jag hade nämligen inte kunnat hjälpa dem med speciellt mycket med deras inlärning i och med att jag ännu har allt för dåliga kunskaper i spanska. Jag är glad och stolt över att den svenska skolan är kompensatorisk och att vi ska stödja barnens skolgång i skolan. Fast jag håller tveklöst med min vän att om föräldrarna KAN så bör de utan tvekan hjälpa sina barn med sin inlärning även om Skolverket inte säger det.

Snälla och kloka föräldrar. Om ni kan, så var en förebild för era barn när det gäller inlärning. Det är ju faktiskt ditt eget barn du hjälper!

//Lottis

Märkta på:,,

En tanke på “Att vara en lärande förebild

  1. ses1549

    Visst hade det varit bra om man hade kunnat ställa adekvata krav? På både hem och skola! I Finland har eleven lärplikt i stället för som hos oss skolplikt. Det betyder att föräldrar kan ställas till svars, likväl som som skolan om jag har förstått saken rätt. Kan det vara en framkomlig väg för att få bukt med curlingproblematiken? det är få föräldrar som förstår konsekvenserna av att ha 24 curlade unga i samma klassrum. Men hen vill ju…. och 23 andra som bara vill. Svårt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


%d bloggare gillar detta: